TORSDAG 19 NOVEMBER 2026
Köksbänk med en öppnad konservburk, ett skrynkligt kvitto, en genomskinlig plastflaska, en mjuk plastburk med äppelbitar, en skruvlockburk och en lunchlåda i rostfritt stål. AI-genererad bild.

Bisfenol A och mjukgörare: Hur farliga är BPA och ftalater egentligen?

Bisfenol A (BPA) är i EU klassificerat som reproduktionstoxiskt och anses ha hormonell effekt [2][5]. Om de mängder vi får i oss i vardagen faktiskt skadar bedömer myndigheterna mycket olika: EU:s livsmedelsmyndighet EFSA har sedan 2023 satt det tolerabla dagliga intaget till 0,2 nanogram per kilogram kroppsvikt, medan det tyska Bundesinstitut für Risikobewertung (BfR, den tyska myndigheten för riskbedömning) har satt det till 200 nanogram, alltså tusen gånger mer. EFSA ser anledning till oro vid intag via livsmedel, medan BfR inte räknar med någon hälsorisk för större delen av befolkningen. Endast för barn och ungdomar är det fortfarande osäkert [1][2]. Belastningen av de klassiska mjukgörarna (ftalater) har i Tyskland sjunkit kraftigt i flera decennier, men ersättningsämnena blir fler [28]. BPA och mjukgörare går att påvisa i urinen hos nästan alla människor. Det visar intag, men ännu inte skada. De kommer framför allt in i kroppen via livsmedel, och mjukgörare hos småbarn dessutom via hushållsdamm [2][15].

Den här artikeln är del 8 i vår serie ”Hur förgiftar sig människan?” och ersätter inte läkarrådgivning. Hittills har följande publicerats: Kvicksilverförgiftning, Blyförgiftning, Kadmium i livsmedel, Arsenik i ris, Aluminium i deodorant och aluminiumfolie, Glyfosat och bekämpningsmedel och PFAS och evighetskemikalier. Uppdaterad: november 2026.

Det viktigaste i korthet

  • EFSA fastställde 2023 ett tolerabelt dagligt intag för bisfenol A på 0,2 nanogram per kilogram kroppsvikt, 20 000 gånger lägre än det provisoriska värdet från 2015 (4 mikrogram). Den tyska BfR härleder 200 nanogram [1][2].
  • Tyska miljöundersökningen om hälsa (GerES V; urin, 3 till 17 år, 2014 till 2017): BPA i geometriskt medelvärde 1,905 mikrogram per liter, bara 0,11 procent av proverna låg över HBM-I-värdet (tyskt bedömningsvärde från UBA) på 100 mikrogram per liter (0,1 milligram) [23].
  • Tyska miljöprovbanken (Umweltprobenbank des Bundes) 1988 till 2022 (1 825 urinprover): Belastningen av mjukgörarna dibutylftalat (DnBP) och DEHP sjönk med 96,6 respektive 90,9 procent. Ersättningsämnet DEHTP tas sedan 2018 upp i större mängd än DEHP [28].
  • Fem dagar med burksoppa höjde BPA i urinen i geometriskt medelvärde från 1,1 till 20,8 mikrogram per liter (75 deltagare), två timmars hantering av kvitton utan handskar från 1,8 till 5,8 mikrogram per liter (studie från tiden före förbudet 2020) [31][32].
  • Regelverk: EU:s BPA-förbud för material som kommer i kontakt med livsmedel (förordning 2024/3190) gäller sedan 20 januari 2025, den allmänna övergångsperioden löpte ut den 20 juli 2026, för förpackningar för frukt, grönsaker och fisk gäller den till 20 januari 2028. I termopapper har BPA från 0,02 procent varit förbjudet sedan 2 januari 2020 [8][9].

Vad är bisfenol A och mjukgörare?

Bisfenol A och mjukgörare är två olika ämnesgrupper. BPA verkar hormonellt, och bland mjukgörarna gäller det för vissa ftalater [2][15]. BPA är utgångsämnet för plasten polykarbonat och för epoxihartser. Polykarbonat finns i dvd-skivor och smartphones, men också i dryckesflaskor, matlådor och porslinsliknande servis. Epoxihartser används som lim, lack och invändig beläggning i dryckes- och konservburkar [2]. Båda plasterna avger vid normal användning knappt någon BPA, bara rester kan frigöras i små mängder [2].

Mjukgörare gör hård plast elastisk, och den mest kända gruppen är ftalaterna. Till den sköra PVC-plasten tillsätts 30 till 40 procent mjukgörare, och då kallas den mjuk-PVC (kablar, folier, golv, slangar, lockpackningar på skruvburkar). Ftalaterna sitter inte fast i plasten utan lösgörs ur den. Längst och mest använda var DEHP (di(2-etylhexyl)ftalat), DBP (dibutylftalat), BBP (bensylbutylftalat) och DIBP (diisobutylftalat). Eftersom de i djurförsök skadar fortplantningen har de begränsats och delvis ersatts av andra ftalater som DINP och DIDP [15]. Hushållsfilm av polyeten klarar sig helt utan mjukgörare [15]. Non-stick-beläggningar och impregneringar hör inte hit: det är PFAS (del 7).

Hormonstörande ämnen: Vad betyder det?

Som hormonstörande ämnen (endokrina disruptorer) betecknar BfR ämnen som påverkar hormonsystemet och därigenom kan orsaka skada. I vardagsspråk kallas de ofta ”hormonaktiva ämnen”. Strängt taget är inte varje hormonaktivt ämne skadligt: man talar om en disruptor först när skada följer av effekten. För BPA står den östrogena effekten i förgrunden. Det binder till östrogenreceptorer, men flera storleksordningar sämre än de naturliga hormonerna. Dessutom kan det hämma effekten av manliga könshormoner (antiandrogen effekt) [2]. Även vissa ftalater påverkar hormonsystemet [15].

Sedan 2016 är BPA klassificerat som reproduktionstoxiskt i kategori 1B (”kan skada fertiliteten”). Därför identifierades det i januari 2017 som särskilt farligt ämne (SVHC), i juni 2017 dessutom på grund av den hormonstörande effekten på människan och i januari 2018 på grund av effekten på miljön. BfR understryker: Klassificeringen och SVHC-statusen betyder inte automatiskt att de mängder som tas upp dagligen utgör en hälsorisk [2].

Var finns BPA och mjukgörare?

Du får i dig båda ämnesgrupperna huvudsakligen via livsmedel. För BPA kom enligt EFSA:s data från 2015 det klart största bidraget från burkar med invändig epoxihartslack, och näst viktigaste källan var termopapper (från tre års ålder, där är uppskattningen betydligt osäkrare) [2][6]. Något tydligt samband mellan burkens innehåll och BPA-halten hittade BfR inte; halten skulle kunna bero på konserveringsmetoden [2]. Ftalater kommer enligt BfR likaså huvudsakligen från maten, och hos småbarn tillkommer hushållsdamm och föremål i munnen. Spår kan finnas i alla baslivsmedel, men du kan inte se det [15].

Var finns BPA och mjukgörare?
KällaÄmneVad som är belagtBelägg
Konserv- och dryckesburkar (invändig lack)BPA från epoxihartsklart största bidraget till intaget enligt EFSA 2015; ingen märkningsplikt[2][31]
Dryckesflaskor, matlådor, servis av polykarbonatBPArester kan gå över i små mängder[2]
Kvitton, parkeringsbiljetter, etiketter (termopapper)BPA till 2019, därefter oftast bisfenol S (BPS)BPA under 0,02 procent sedan 2 januari 2020; BPS är enligt det tyska Umweltbundesamt (UBA) inte någon lämplig ersättning[5][6][9]
Mjuk-PVC: kablar, folier, golv, slangar, lockpackningarFtalater30 till 40 procent mjukgörare, inte fast bundna; övergång framför allt till fetthaltiga livsmedel[15]
Hushållsdamm, föremål i småbarns munFtalaterbarn får i sig betydligt mer den vägen; importerade leksaker innehåller ibland förbjudet DEHP[15]

Bisfenol A: Hur farligt är BPA?

Skadliga effekter av bisfenol A är belagda i djurstudier, och EU klassificerar det därför som reproduktionstoxiskt [5]. Om din risk vid dagens intag är reell bedömer myndigheterna olika. BPA har enligt BfR bara låg akut giftighet, men sätts i djurförsök vid långvarigt intag i samband med en rad effekter [2].

EFSA mot BfR: 0,2 mot 200 nanogram

Båda värdena är tolerabla dagliga intag (TDI): mängder som en människa kan få i sig dagligen hela livet utan hälsorisk [2].

EFSA (april 2023): Utifrån djurdata och med stöd av observationsstudier på människor bedömde EFSA att immunsystemet är mest känsligt. Som kritisk effekt valde man en ökning av vissa immunceller (Th17-celler) hos möss. Därav följde en referenspunkt på 8,2 nanogram per kilogram kroppsvikt och dag. Med en osäkerhetsfaktor på totalt 50 blev TDI avrundat 0,2 nanogram per kilogram kroppsvikt och dag. Intaget via livsmedel låg enligt data från 2015 i alla åldersgrupper två till tre storleksordningar högre, därför ser EFSA anledning till oro [1].

BfR (2023): BfR gick igenom mer än 600 studier och härleder 200 nanogram, baserat på minskat spermieantal hos vuxna råttor. BfR anser att EFSA:s härledning är olämplig i tre avseenden. För det första effektmåttet: Ökningen av Th17-celler skadade inte friska möss, och överförbarheten till människan är oklar. För det andra valet och kvaliteten på studierna: Mössen i nyckelstudien levde i burar av polykarbonat, den faktiska dosen är därför oklar. För det tredje omräkningsfaktorn från mus till människa: Den bygger på för få mätpunkter, och därför är TDI enligt BfR en faktor 10 till 100 för lågt. Enligt BfR kritiserar även Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) i allt väsentligt samma punkter. Andra myndigheter, till exempel den amerikanska Food and Drug Administration (FDA), det nederländska Rijksinstituut voor Volksgezondheid en Milieu (RIVM) och Food Standards Australia New Zealand (FSANZ), använder BfR:s värde eller egna värden i nivå med BfR:s värde eller högre [2].

Motsidan: EFSA invänder att även ett mellanliggande mått som Th17-celler duger som referenspunkt om det hänger samman med en sjukdom. Att få långtidsstudier inte hittade någon effekt bevisar inte att det saknas någon, eftersom arter reagerar olika känsligt. I en gemensam rapport konstaterar EFSA och BfR att deras ståndpunkter på grund av olika metoder inte kunde föras närmare varandra [3]. Europeiska miljöbyrån (EEA) pekar på att experter har stött EFSA:s angreppssätt [4].

Om intaget: BfR räknar utifrån egna första data med att större delen av befolkningen via maten får i sig en mängd som delvis ligger klart under BfR:s värde, och för barn och ungdomar kvarstår osäkerhet. EFSA:s uppskattning från 2015 för vuxna (200 till 1 100 nanogram per kilogram och dag från mat och termopapper) var enligt en jämförelse med urinvärden troligen en faktor 2 till 4 för hög. Sedan förbudet i termopapper bör andelen från kvitton ha sjunkit betydligt [2].

Min bedömning: Den som förklarar BPA ”bevisat ofarligt” eller ”bevisat farligt” hoppar över den här striden. Två myndigheter räknar med två metoder.

Vad observationsstudier på människor visar

Hos människor finns många samband, men inget säkerställt bevis för orsak. Två översikter av metaanalyser hittar samband mellan BPA och bland annat för tidig födsel, fetma, typ 2-diabetes och högt blodtryck [41][42]. I den större (52 systematiska översikter om plastkemikalier) kommer 78 procent av metaanalyserna från översikter med medelgod metodologisk kvalitet [42]. Ett samband visar bara att två saker förekommer tillsammans, inte orsaken: Till exempel kosten eller den sociala statusen kan påverka båda. BfR anger för astma, allergi och ”kritatänder” inget bekräftat samband med BPA, och enligt BfR:s beskrivning bedömde inte heller EFSA att någon av de undersökta effekterna var sannolik utifrån intagsdata från människor [2]. En översikt om tid till graviditet hittade få eller inga tecken på att BPA påverkar [40].

BPA och mjukgörare i urinen: Vad mätvärdena betyder

Bisfenol A och mjukgörare går att påvisa i urinen hos nästan alla människor, men ett påvisande är inget belägg för skada. I GerES V fanns BPA hos 3- till 17-åringar i nästan alla prover (cirka 515): geometriskt medelvärde 1,905 mikrogram per liter, högsta värde 399 mikrogram per liter. Jämfört med 2003 till 2006 sjönk BPA i urinen, framför allt hos små barn. HBM-I-värdet på 100 mikrogram per liter (0,1 milligram) överskreds av 0,11 procent av proverna [23]. Kommissionen för humanbiomonitorering vid UBA fastställer tyska HBM-värden (humanbiomonitoreringsvärden): Upp till HBM-I-värdet behöver man enligt nuvarande kunskapsläge inte räkna med någon hälsopåverkan, från HBM-II-värdet framstår den som möjlig. Båda är tyska vägledande värden utan lagstadgad status [15]. Över HBM-I bör mätvärdet och källan undersökas [18].

Även den europeiska jämförelsen beror på måttstocken: EEA räknade om EFSA:s värde enligt metoden från det europeiska humanbiomonitoreringsinitiativet HBM4EU till ett riktvärde för urin: 11,5 nanogram per liter. I HBM4EU:s data från vuxna i elva länder låg beroende på land minst 71 till 100 procent över det. Det är minimivärden, eftersom metodernas detektionsgränser ligger över riktvärdet. Riktvärdet är inget officiellt gränsvärde [4]. Hos europeiska kvinnor översteg i 14 av 15 undersökningar (2007 till 2014) alla deltagare riktvärdet [24]. Den som liksom BfR anser att EFSA:s värde är för lågt bedömer det annorlunda.

Stapeldiagram: Minskning av mjukgörarna DnBP (−96,6 %) och DEHP (−90,9 %) samt ökning av DINCH och DEHTP i urin (1988–2022).
Mjukgörare i urin i Tyskland, 1988 till 2022: Minskning för DnBP och DEHP, ökning för ersättningsämnena DINCH och DEHTP (tyska miljöprovbanken Umweltprobenbank des Bundes, Kasper-Sonnenberg et al. 2025).
Använd grafiken på din webbplats

Du får använda grafiken fritt med källhänvisning och länk. Kopiera koden:

<a href="https://gesundefakten.com/sv/halsa/bisfenol-a-ftalater/"><img src="https://gesundefakten.com/wp-content/uploads/2026/11/bisphenol-grafik-sv.webp" alt="Infografik: Mjukgörare i urin, DnBP minus 96,6 procent, DEHP minus 90,9 procent" width="1600" height="1000"></a><br>Källa: <a href="https://gesundefakten.com/sv/halsa/bisfenol-a-ftalater/">gesundefakten.com</a>

Mjukgörare i urinen: Vad värdena säger

Mjukgörare mäts i urinen via sina nedbrytningsprodukter (metaboliter), och påvisandet gör det möjligt att dra slutsatser om intaget via alla vägar [15]. I GerES V (2 256 prover, 3 till 17 år) fanns metaboliter av åtta ftalater hos 97 till 100 procent av deltagarna. Jämfört med 2003 till 2006 hade medelvärdet för DEHP och för dibutylftalat (i studierna kallat DnBP) sjunkit till 23 procent. Trots det låg 0,38 procent av deltagarna för DnBP och 0,08 procent för DEHP över de hälsobaserade riktvärdena, och hos dem kan en effekt inte med tillräcklig säkerhet uteslutas [25].

Tyska miljöprovbanken (Umweltprobenbank des Bundes) arkiverar sedan början av 1980-talet 24-timmarsurinprover [28]. Till och med 2015 kom de från studenter mellan 20 och 29 år [19]. För 1988 till 2022 finns 1 825 prover. Mest sjönk DnBP (96,6 procent) och DEHP (90,9 procent), och även DINP och DIDP minskar efter en tidigare ökning. Däremot ökar ersättningsämnena DINCH och DEHTP, och det dagliga intaget av DEHTP ligger sedan 2018 över intaget av DEHP [28].

Min bedömning: Ett enskilt urinvärde säger lite om din risk. Det visar intaget under de senaste timmarna till dagarna och varierar med vad du har ätit och tagit i.

Hur länge stannar bisfenol A i kroppen?

Inte länge. Efter ett enstaka svalg var halveringstiden hos 14 frivilliga 6,4 timmar, och hos 10 av 14 utsöndrades mer än 90 procent inom 24 timmar som nedbrytningsprodukter via urinen [34]. Via huden tar nedbrytningen längre tid: Halveringstiden var 21,4 timmar, och 2,2 procent av den applicerade dosen kom in i kroppen [35]. Eftersom BPA tas upp på nytt varje dag går det ändå att påvisa i nästan alla urinprover [23].

Ftalater: Hur farliga är mjukgörare?

Ftalater verkar skadligt i djurförsök, och hos människor visar studier samband. För vuxna ser BfR vid dagens intag ingen betydande risk, barn är mer belastade. I djurförsök sjönk genom DEHP och andra ftalater framför allt fertiliteten hos hanråttor och hanmöss; skadan uppstod redan i moderlivet. DINP och DIDP påverkade framför allt levern. Effekterna uppträdde först vid längre, jämförelsevis högt intag. BfR utgår från att effekterna kan visa sig på liknande sätt hos människor, men det är svårt att påvisa direkt [15].

Hos människor ser systematiska översikter robusta tecken på ett samband mellan DEHP och DBP och manliga fortplantningsmått, till exempel spermievärden, testosteron och det anogenitala avståndet (avståndet mellan anus och könsorgan) hos pojkar. För DINP och BBP är tecknen måttliga [38]. Hos kvinnor finns måttlig evidens för ett samband med för tidig födsel (DEHP, DBP, DEP), det övriga är svagt eller oklart [39]. BfR sätter in det i sitt sammanhang: Några studier fann ett samband med manlig fertilitet, andra inte, och om orsakssamband kan inget slutsatser dras av dem [15].

Om intaget finns två talserier som först verkar motsäga varandra. EFSA fastställde 2019 för DBP, BBP, DEHP och DINP gemensamt ett TDI på 50 mikrogram per kilogram kroppsvikt och dag (i DEHP-ekvivalenter), eftersom de delar samma mekanism: mindre testosteron hos det ofödda barnet. Via livsmedel nådde intaget i värsta fall upp till 23 procent av detta [22]. Det europeiskt uppskattade totalintaget (mat, luft, hud) låg enligt HBM4EU på 0,1 till 1 mikrogram per kilogram kroppsvikt och dag, alltså 500 till 50 gånger under TDI. Det kombinerade intaget av DBP, BBP, DEHP och DINP, uppskattat utifrån GerES V-urinvärdena, låg däremot hos majoriteten av de tyska 3- till 10-åringarna fortfarande över grupp-TDI [15]. För enskilda ämnen överskrider bara få barn sina riktvärden (0,38 procent för DnBP, 0,08 procent för DEHP) [25], men summan av de fyra ämnena ligger hos de flesta över gruppens TDI. UBA bekräftar det för en stor del av barnen och ungdomarna, framför allt de yngre [17]. Den europeiska uppskattningen gäller befolkningen som helhet, den tyska gäller barn.

Blandningsrisk: Flera ämnen tillsammans

Eftersom ämnen med samma effekt kan adderas räknar nyare studier på blandningar. I GerES V (1 090 barn och ungdomar) låg riskindex (Hazard Index) för nio ämnen som kan försämra spermiekvaliteten hos 31 procent över 1. Hit hör DEHP, DnBP, DIBP, BBP, DINP, akrylamid och PCB 118. I 26 procent av dessa fall hade det inte upptäckts om man bara betraktat ämnena var för sig. Yngre barn och barn med lägre socialstatus hade högre värden [30]. I HBM4EU:s data kan en hälsorisk av fem ftalater tillsammans inte uteslutas för omkring 17 procent av barnen och ungdomarna [29].

DINCH och DEHTP: Är ersättningsmjukgörare bättre?

Ersättningsmjukgörare anses vara mindre giftiga, men de är mindre undersökta. DINCH och DEHTP hör kemiskt inte till ftalaterna, men beter sig som mjukgörare på liknande sätt [20]. I GerES V fanns nedbrytningsprodukter av DINCH hos 100 procent av barnen, och 0,04 procent översteg HBM-I-värdet på 3 milligram per liter. Även en mindre giftig ersättning kan hos enskilda personer nå värden där effekter inte säkert kan uteslutas [26]. DEHTP kunde påvisas hos alla barn, utan att HBM-I-värdet på 1,8 milligram per liter överskreds [27]. Miljöprovbanken (Umweltprobenbank des Bundes) såg utifrån data till och med 2017 inget akut behov av åtgärder, men ansåg att övervakning är oumbärlig på grund av den branta ökningen [20].

Solkräm och mjukgörare: Fallet MnHexP

MnHexP är en nedbrytningsprodukt av mjukgöraren di-n-hexylftalat (DnHexP), som anses vara reproduktionstoxisk och inte är godkänd i EU. Delstatsmyndigheten LANUK i Nordrhein-Westfalen (tidigare LANUV) rapporterade i början av 2024 fyndet i urin från barn på förskolor. UBA anser att solkräm är huvudkällan: Vid tillverkningen av UV-filtret DHHB kan DnHexP uppstå som förorening, och inte alla produkter med DHHB är belastade [17][18].

I GerES VI kunde MnHexP påvisas hos 26 procent av omkring 1 600 vuxna, betydligt oftare under sommarhalvåret än på vintern. Hos barn och ungdomar (studien ALISE, april till juli 2025) fanns det i 238 av 259 prover (92 procent), och två deltagare överskred med 83 och 107 mikrogram per liter HBM-I-värdet på 60 mikrogram per liter [17][18]. BfR såg efter en första bedömning 2024 ingen anledning till ökad oro, men råder att sänka intaget så långt det går [15]. UBA understryker att solskydd fortfarande är viktigt för att minska risken för hudcancer [17].

Kvitton, termopapper och bisfenol S

Bisfenol A i termopapper är sedan 2 januari 2020 i praktiken förbjudet, och i dess ställe har oftast bisfenol S trätt in. Termopapper med 0,02 viktprocent eller mer BPA får inte längre släppas ut på marknaden i EU, och BfR ser det som ett användningsförbud, eftersom BPA under den nivån inte har den önskade tekniska effekten [2][9]. Termopapper är det specialpapper som används för kvitton, parkeringsbiljetter och etiketter och innehåller cirka 0,5 till 3 procent färgframkallare [6].

BPA på kvitton: Hur mycket kommer in i kroppen?

För kvitton finns en liten pilotstudie från tiden före förbudet. 24 frivilliga höll i kvitton i två timmar. BPA i urinen steg i geometriskt medelvärde från 1,8 till 5,8 mikrogram per liter. Med nitrilhandskar skedde ingen signifikant ökning. Författarna understryker det lilla urvalet och menar att betydelsen för kassapersonal möjligen är särskilt stor [32].

Även för ersättningsämnet finns data: Hos 17 kassörer fanns mer bisfenol S i urinen än hos 15 kontroller (median 2,53 jämfört med 0,67 mikrogram per liter) [37]. För bisfenol S finns enligt UBA inga slutgiltiga bedömningar, men det är klassificerat som reproduktionstoxiskt i kategori 1B. UBA rekommenderar att termopapper kastas i restavfallet och att man där det är möjligt väljer det digitala kvittot. Barn bör inte leka med kassakvitton [6][7].

BPA-fri: Betyder det automatiskt säker?

”BPA-fri” betyder inte automatiskt säker, eftersom ett besläktat ämne ofta träder in i stället för BPA. Enligt BfR är BPS och bisfenol F (BPF) mindre väl undersökta, liknande verkningsmekanismer antas, och det tillåtna dagliga intaget är inte känt. För riskbedömningen används därför provisoriskt BPA-värdet. Vid ”BPA-fri” kan andra bisfenoler finnas, medan produkter som är ”bisfenolfria” inte får innehålla några alls [2].

En systematisk översikt av 32 studier (25 av dem enbart laboratoriestudier) fann för BPS och BPF en hormonell effekt av samma storleksordning som för BPA [36]. HBM4EU fann BPS hos 67 procent och BPF hos 62 procent av vuxna i tio länder i urinen, och beroende på land överskred 0,5 till 19,2 procent riktvärdet för BPS [4]. För dryckesflaskor hjälper glas, och BfR pekar där på risken för att glaset går sönder och ger skador [2].

BPA-förbud och ftalatregler: Vad gäller?

Sedan 20 januari 2025 är bisfenol A förbjudet i de flesta material som kommer i kontakt med livsmedel, men det är inget totalförbud. Förordning (EU) 2024/3190 förbjuder BPA i lim, gummi, jonbytarhartser, plaster, tryckfärger, silikoner, lacker och beläggningar. Förbjudna är även andra bisfenoler som harmoniserat är klassificerade som mutagena, cancerframkallande, reproduktionstoxiska eller som hormonstörande med effekt på människors hälsa. Undantag gäller för epoxilacker i fast installerade behållare över 1 000 liter och för filter med polysulfonmembran, där BPA inte får gå över i livsmedel. Papper och kartong omfattas inte av förordningen [8][2].

  • Färdiga engångsartiklar med BPA fick släppas ut på marknaden till och med 20 juli 2026, och den allmänna fristen har löpt ut. Till 20 januari 2028 gäller en längre frist för artiklar för konservering av frukt och grönsaker (utan fruktjuicer) och fiskeriprodukter samt för föremål med BPA-lack enbart på utsidan.
  • Efter utgången av respektive frist får engångsartiklar fortfarande fyllas och förslutas i 12 månader, och förpackade livsmedel får säljas tills lagret är slut. Burkar med BPA-lack kan alltså finnas i handeln ännu längre.
  • Flergångsartiklar: första utsläppande på marknaden till 20 juli 2026, kommersiell produktionsutrustning till 20 januari 2028, i omlopp senast till 20 januari 2029 [8].
  • Nappflaskor: tillverkningsförbud sedan 1 mars 2011, förbud mot utsläppande på marknaden och import sedan 1 juni 2011 [10], sedan 2018 även för läckagesäkra dryckesbehållare för spädbarn och småbarn [2].
  • Leksaker: För leksaker för barn under tre år och för leksaker som läggs i munnen gäller hittills ett gränsvärde för frigörelse av BPA på 0,04 milligram per liter [11]. Den nya leksaksförordningen (EU) 2025/2509 ställer BPA under det allmänna förbudet mot cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska ämnen (CMR-ämnen) och fastställer ett migrationsgränsvärde på 0,005 milligram per liter. Den gäller från 1 augusti 2030 [44].

För ftalater gäller: DEHP, DBP, BBP och DIBP får sedan 7 juli 2020 inte längre släppas ut på marknaden i varor om de enskilt eller tillsammans når 0,1 viktprocent av det mjukgjorda materialet. Undantagna är bland annat material som kommer i kontakt med livsmedel, medicintekniska produkter, rent industriella eller utomhus använda artiklar utan hud- eller slemhinnekontakt samt varor som släpptes ut på marknaden före 7 juli 2020 [12]. Sedan 21 februari 2015 får dessa fyra ämnen bara användas med tillstånd [13]. För livsmedelskontaktmaterial av plast gäller sedan 2023 en gräns på sammanlagt 0,6 milligram DBP, DIBP, BBP och DEHP per kilogram livsmedel (i DEHP-ekvivalenter) [15]. I kosmetika står dibutylftalat, DEHP och bensylbutylftalat på listan över förbjudna ämnen [14]. ”Förbjudna” stämmer alltså bara delvis: Det rör sig om begränsningar med undantag, och importprodukter innehåller enligt BfR delvis fortfarande höga halter DEHP [15].

Barn, graviditet och nappflaskor

Barn får i sig mer mjukgörare än vuxna, och för bisfenol A ser BfR just hos barn och ungdomar en osäkerhet. De 3- till 5-åriga barnen i GerES V hade nästan genomgående högre ftalatvärden än äldre [25], för DINCH nästan tre gånger så höga [26]. Vid sidan av maten tillkommer hushållsdamm och föremål i munnen, och tips om detta finns i tabellen nedan [15]. Bland nappflaskor finns BPA-fria av polypropen, och glas medför risk för sönderbrytning. Nappar av latex eller silikon behöver inget BPA. I plastskölden kan det finnas, men en övergång till nappen är enligt BfR under normala förhållanden inte att vänta [2]. Är du gravid eller ammar och känner dig osäker, tala med din läkare eller barnmorska.

Myt-koll: Vad som sägs om BPA och mjukgörare

Kring PET-flaskor, återvinningskoder, kvitton och ftalater lever missuppfattningar som underlaget inte riktigt stöder, och det är mer nyanserat.

Myt-koll: Påstående och resultat
PåståendeResultatBelägg
”PET-flaskor innehåller mjukgörare.”Nej. Vid tillverkning av PET används varken ftalatmjukgörare (ortoftalater) eller BPA. I återvunnen PET finns ibland spår av BPA som förorening, klart under BfR:s värde.[16]
”Återvinningskod 7 betyder BPA.”Nej. Polykarbonat har ingen egen kod, kod 7 (”övrigt”) samlar många plaster.[2]
”Kvitton innehåller BPA.”Sedan 2 januari 2020 är 0,02 procent och mer BPA i termopapper förbjudet. Idag används oftast bisfenol S. Vilket ämne som finns i papperet kan du inte se.[6][9]
”Ftalater är förbjudna, problemet är löst.”Delvis. Belastningen minskar kraftigt, men begränsningarna har undantag, importvaror innehåller ibland DEHP, och ersättningsämnena ökar.[12][15][28]

Så sänker du ditt intag av BPA och mjukgörare

Bäst belagt är: mindre förpackat och konserverat, inga kvitton i handen, skydda småbarn mot damm. Tabellen visar också studiernas begränsningar.

Sänka intaget av BPA och mjukgörare: Vad som är belagt
ÅtgärdVad som är belagtBelägg
Laga mat från grunden oftare, mindre förpackatI en studie med 20 personer från fem familjer sänkte tre dagar med färsk mat BPA i urinen med 66 procent och nedbrytningsprodukter av DEHP med 53 till 56 procent, därefter steg BPA igen till ungefär utgångsnivån. Liten studie, flera författare arbetar vid organisationer som kräver strängare BPA-regler. Hälsokonsekvenser undersöktes inte.[33]
Färre konserverI en randomiserad studie med 75 deltagare steg BPA i urinen efter fem dagar med burksoppa till 20,8 jämfört med 1,1 mikrogram per liter efter färsk soppa. Bara ett soppmärke, troligen en kort topp, effekten är okänd.[31]
Ta inte i kvitton, använd handskar eller digitalt kvittoUtan handskar steg BPA i urinen, med handskar inte (pilotstudie, 24 frivilliga). UBA rekommenderar det elektroniska kvittot och att kvitton kastas i restavfallet.[32][6]
Inga polykarbonatflaskor, inga varma maträtter i plastEn vecka med kalla drycker ur polykarbonatflaskor höjde BPA i urinen med 69 procent (77 studenter, inte randomiserat). Som alternativ nämner BfR ”bisfenolfria” produkter eller glas (där det dock finns risk för sönderbrytning). HBM4EU råder dessutom att inte fylla varma maträtter i polykarbonat och inte använda repade behållare, eftersom det då går över mer BPA. Mätvärden för det finns inte.[43][2][21]
Småbarn: rengör golv och mattor, bara lämpliga föremål i munnenRekommendation från BfR, eftersom småbarn får i sig ftalater även via hushållsdamm och munkontakt.[15]
Kontrollera produkterMed UBA:s kostnadsfria app ”Scan4Chem” kan du fråga om produkter via streckkod (över 35 000 produkter, inte alla finns med). För föremål kan du fråga leverantören om de innehåller BPA (över 0,1 procent) eller reproduktionstoxiska ftalater; leverantören måste svara inom 45 dagar.[15][21][45]

Mikroplast behandlas i en egen artikel: Mikroplast i kroppen.

Vanliga frågor

Är bisfenol A farligt?

Skadliga effekter är belagda i djurstudier, och EU klassificerar BPA som reproduktionstoxiskt. Om dagens intag skadar bedömer EFSA (0,2 nanogram) och BfR (200 nanogram) mycket olika [1][2].

Vad betyder ”BPA-fri”?

Att inget BPA har använts vid tillverkningen. Andra bisfenoler som BPS kan finnas, ”bisfenolfri” är den strängare uppgiften [2].

Var finns bisfenol A?

I polykarbonat (dryckesflaskor, matlådor, servis), i epoxihartsbeläggningar i burkar och i termopapper. I kontakt med livsmedel fasas BPA ut med övergångsperioder sedan EU-förbudet (i kraft sedan 20 januari 2025), och i termopapper har det varit begränsat sedan 2 januari 2020 [2][8][9].

Är bisfenol S bättre än BPA?

Inte belagt. BPS och BPF är mindre undersökta och verkar i laboratoriet hormonellt i samma storleksordning som BPA, och BPS är klassificerat som reproduktionstoxiskt [36][6].

Är bisfenol A förbjudet i Tyskland?

Bara delvis: sedan 20 januari 2025 för de flesta material som kommer i kontakt med livsmedel (frister till 2028 och 2029), sedan 2011 i nappflaskor, sedan 2020 i termopapper [8][9][10].

Vilka mjukgörare är förbjudna?

DEHP, DBP, BBP och DIBP är sedan 7 juli 2020 begränsade från 0,1 procent i varor, med undantag. I leksaker och babyprodukter är DEHP, DBP och BBP förbjudna sedan 2005 [15][19].

Vad betyder ett högt mjukgörarvärde i urinen?

Värdet visar intaget under de senaste dagarna. Om det är oroande bedöms med hjälp av tyska HBM-värden, som inte är gränsvärden. Ligger det över HBM-I-värdet bör mätvärdet och källorna undersökas [15][18].

Innehåller PET-flaskor BPA eller mjukgörare?

Nej, vid tillverkning av PET-flaskor används varken bisfenol A eller ftalater eller andra mjukgörare. I återvunna PET-flaskor har ibland små mängder BPA hittats som förorening, och de ligger mycket tydligt under det av BfR härledda TDI [16].

Slutsats: Bisfenol A och mjukgörare är en försiktighetsfråga

Bisfenol A är klassificerat som reproduktionstoxiskt, men om dagens intag skadar bedömer EFSA och BfR med en tusenfaldig skillnad. För vardagen betyder det: pragmatisk försiktighet i stället för panik. Säkert är: BPA och mjukgörare kan påvisas hos nästan alla människor, belastningen av de klassiska ftalaterna har sjunkit kraftigt sedan 1988, och ersättningsämnena ökar. Hos människor finns många samband, men inget bevis för orsak. Vill du få i dig mindre räcker några enkla vanor: laga mat från grunden oftare, färre burkar, ta inte i kvitton, var uppmärksam på dammet hos småbarn och välj helst ”bisfenolfritt” när du handlar. BPA-förbudet för material som kommer i kontakt med livsmedel gäller sedan januari 2025, övergångsperioderna löper till 2028, och för flergångsartiklar i omlopp till januari 2029.

Citeringsförslag: gesundefakten.com (2026): Bisfenol A och mjukgörare: Hur farliga är BPA och ftalater egentligen? https://gesundefakten.com/sv/halsa/bisfenol-a-ftalater/

Källor

  1. EFSA Panel on Food Contact Materials, Enzymes and Processing Aids (CEP): Re-evaluation of the risks to public health related to the presence of bisphenol A (BPA) in foodstuffs. EFSA Journal 2023; 21(4): e06857. PubMed; efsa.europa.eu.
  2. BfR: Bisphenol A (BPA) in Alltagsprodukten: Wieviel nehmen Verbraucherinnen und Verbraucher auf und was bedeutet das? FAQ från 7 september 2026. bfr.bund.de (PDF).
  3. EFSA och BfR: Report on diverging views between EFSA and BfR on EFSA bisphenol A (BPA) opinion. April 2023. efsa.europa.eu (PDF).
  4. Europeiska miljöbyrån (EEA): Human exposure to bisphenol A in Europe. Briefing 17/2023, 14 september 2023. eea.europa.eu.
  5. Umweltbundesamt (UBA): Bisphenole (Stoffgruppe), senast uppdaterad 19 januari 2026. umweltbundesamt.de.
  6. Umweltbundesamt (UBA): Fragen und Antworten zur Bonpflicht. 21 juni 2024. umweltbundesamt.de.
  7. Umweltbundesamt (UBA): Kassenbons gehören nicht ins Altpapier. 21 januari 2020. umweltbundesamt.de.
  8. Verordnung (EU) 2024/3190 der Kommission vom 19. Dezember 2024 über die Verwendung von Bisphenol A (BPA) und anderen Bisphenolen und Bisphenolderivaten, die aufgrund spezifischer gefährlicher Eigenschaften eine harmonisierte Einstufung erhalten haben, in bestimmten Materialien und Gegenständen, die dazu bestimmt sind, mit Lebensmitteln in Berührung zu kommen. Europeiska unionens officiella tidning den 31 december 2024 (artiklarna 3 till 5, 11, 12, bilaga II). publications.europa.eu.
  9. Verordnung (EU) 2016/2235 der Kommission vom 12. Dezember 2016 (REACH bilaga XVII, post 66, Bisphenol A in Thermopapier). publications.europa.eu.
  10. Richtlinie 2011/8/EU der Kommission vom 28. Januar 2011 zur Änderung der Richtlinie 2002/72/EG hinsichtlich der Einschränkung der Verwendung von Bisphenol A in Säuglingsflaschen aus Kunststoff. publications.europa.eu.
  11. Richtlinie (EU) 2017/898 der Kommission vom 24. Mai 2017 (Bisphenol A in Spielzeug). publications.europa.eu.
  12. Verordnung (EU) 2018/2005 der Kommission vom 17. Dezember 2018 (REACH bilaga XVII, post 51, DEHP, DBP, BBP, DIBP). publications.europa.eu.
  13. Verordnung (EG) Nr. 1907/2006 (REACH), bilaga XIV: Verzeichnis der zulassungspflichtigen Stoffe. publications.europa.eu.
  14. Verordnung (EG) Nr. 1223/2009 über kosmetische Mittel, bilaga II (Liste der verbotenen Stoffe). publications.europa.eu.
  15. BfR: Fragen und Antworten zu Phthalat-Weichmachern. Uppdaterad FAQ från 7 juni 2024. bfr.bund.de (PDF).
  16. BfR: PET-Flaschen: Keine Anhaltspunkte für ein gesundheitliches Risiko. Fragen und Antworten, 28 maj 2025. bfr.bund.de.
  17. Umweltbundesamt (UBA): Kinder und Jugendliche auch 2025 mit verbotenem Weichmacher belastet. Pressmeddelande 06/2026 från 17 februari 2026. umweltbundesamt.de.
  18. Umweltbundesamt (UBA): Fund eines Weichmachers in Urinproben: Fragen und Antworten. FAQ från 6 februari 2024, uppdaterad 17 februari 2026. umweltbundesamt.de.
  19. Umweltprobenbank des Bundes: Phthalates in human samples. Uppdaterad 12 januari 2022. umweltprobenbank.de.
  20. Umweltprobenbank des Bundes: Phthalate substitutes in humans: DINCH and DEHTP metabolites. Uppdaterad 12 januari 2022. umweltprobenbank.de.
  21. HBM4EU-konsortiet (Horizon 2020): Bisphenols: what you need to know. Faktablad, 2019. Originalsidan hbm4eu.eu är inte längre nåbar; kopia från projektpartnern Swiss TPH och arkivkopia av originalfilen. swisstph.ch (PDF); Arkiv (PDF).
  22. EFSA Panel on Food Contact Materials, Enzymes and Processing Aids (CEP): Update of the risk assessment of di-butylphthalate (DBP), butyl-benzyl-phthalate (BBP), bis(2-ethylhexyl)phthalate (DEHP), di-isononylphthalate (DINP) and di-isodecylphthalate (DIDP) for use in food contact materials. EFSA Journal 2019; 17(12): e05838. PubMed.
  23. Tschersich C, Murawski A, Schwedler G et al.: Bisphenol A and six other environmental phenols in urine of children and adolescents in Germany: human biomonitoring results of the German Environmental Survey 2014–2017 (GerES V). Science of the Total Environment 2021; 763: 144615. PubMed.
  24. Tagne-Fotso R, Riou M, Saoudi A et al.: Exposure to bisphenol A in European women from 2007 to 2014 using human biomonitoring data. Environment International 2024; 190: 108912. PubMed.
  25. Schwedler G, Rucic E, Lange R et al.: Phthalate metabolites in urine of children and adolescents in Germany. Human biomonitoring results of the German Environmental Survey GerES V, 2014–2017. International Journal of Hygiene and Environmental Health 2020; 225: 113444. PubMed.
  26. Schwedler G, Conrad A, Rucic E et al.: Hexamoll DINCH and DPHP metabolites in urine of children and adolescents in Germany (GerES V). International Journal of Hygiene and Environmental Health 2020; 229: 113397. PubMed.
  27. Schwedler G, Rucic E, Koch HM et al.: Metabolites of the substitute plasticiser di-(2-ethylhexyl) terephthalate (DEHTP) in urine of children and adolescents in Germany (GerES V). International Journal of Hygiene and Environmental Health 2020; 230: 113589. PubMed.
  28. Kasper-Sonnenberg M, Pälmke C, Wrobel S et al.: Plasticizer exposure in Germany from 1988 to 2022: Human biomonitoring data of 20 plasticizers from the German Environmental Specimen Bank. Environment International 2025; 195: 109190. PubMed.
  29. Gerofke A, Lange R, Vogel N et al.: Phthalates and substitute plasticizers: Main achievements from the European human biomonitoring initiative HBM4EU. International Journal of Hygiene and Environmental Health 2024; 259: 114378. PubMed.
  30. Koelman L, Lange R, Kolossa-Gehring M et al.: Mixture risk assessment of nine reproductive toxic chemicals affecting male sperm quality in a representative sample of German children and adolescents (GerES V). International Journal of Hygiene and Environmental Health 2026; 274: 114783. PubMed.
  31. Carwile JL, Ye X, Zhou X et al.: Canned soup consumption and urinary bisphenol A: a randomized crossover trial. JAMA 2011; 306(20): 2218–2220. PubMed.
  32. Ehrlich S, Calafat AM, Humblet O et al.: Handling of thermal receipts as a source of exposure to bisphenol A. JAMA 2014; 311(8): 859–860. PubMed.
  33. Rudel RA, Gray JM, Engel CL et al.: Food packaging and bisphenol A and bis(2-ethylhexyl) phthalate exposure: findings from a dietary intervention. Environmental Health Perspectives 2011; 119(7): 914–920. PubMed.
  34. Thayer KA, Doerge DR, Hunt D et al.: Pharmacokinetics of bisphenol A in humans following a single oral administration. Environment International 2015; 83: 107–115. PubMed.
  35. Sasso AF, Pirow R, Andra SS et al.: Pharmacokinetics of bisphenol A in humans following dermal administration. Environment International 2020; 144: 106031. PubMed.
  36. Rochester JR, Bolden AL: Bisphenol S and F: a systematic review and comparison of the hormonal activity of bisphenol A substitutes. Environmental Health Perspectives 2015; 123(7): 643–650. PubMed.
  37. Ndaw S, Remy A, Denis F et al.: Occupational exposure of cashiers to bisphenol S via thermal paper. Toxicology Letters 2018; 298: 106–111. PubMed.
  38. Radke EG, Braun JM, Meeker JD et al.: Phthalate exposure and male reproductive outcomes: a systematic review of the human epidemiological evidence. Environment International 2018; 121: 764–793. PubMed.
  39. Radke EG, Glenn BS, Braun JM et al.: Phthalate exposure and female reproductive and developmental outcomes: a systematic review of the human epidemiological evidence. Environment International 2019; 130: 104580. PubMed.
  40. Hipwell AE, Kahn LG, Factor-Litvak P et al.: Exposure to non-persistent chemicals in consumer products and fecundability: a systematic review. Human Reproduction Update 2019; 25(1): 51–71. PubMed.
  41. Lin MH, Lee CY, Chuang YS et al.: Exposure to bisphenol A associated with multiple health-related outcomes in humans: an umbrella review of systematic reviews with meta-analyses. Environmental Research 2023; 237: 116900. PubMed.
  42. Symeonides C, Aromataris E, Mulders Y et al.: An umbrella review of meta-analyses evaluating associations between human health and exposure to major classes of plastic-associated chemicals. Annals of Global Health 2024; 90(1): 52. PubMed.
  43. Carwile JL, Luu HT, Bassett LS et al.: Polycarbonate bottle use and urinary bisphenol A concentrations. Environmental Health Perspectives 2009; 117(9): 1368–1372. PubMed.
  44. Verordnung (EU) 2025/2509 des Europäischen Parlaments und des Rates vom 26. November 2025 über die Sicherheit von Spielzeug und zur Aufhebung der Richtlinie 2009/48/EG. Europeiska unionens officiella tidning den 12 december 2025 (bilaga II del III nr 4, tillägg del A, artikel 59). publications.europa.eu.
  45. Umweltbundesamt (UBA) och BfR: Häufige Fragen zu Phthalaten bzw. Weichmachern. FAQ från 10 februari 2013, uppdaterad 21 november 2016. umweltbundesamt.de.